Pyssel

Stackars stackars alla mina nära och kära.

Vet inte varför jag är så jävla jobbig, men jag ältar allt! Och jag är fullt medveten, det ska ni veta, men jag kan inte göra nåt åt det! Just nu är det ju lyckligtvis något kul jag ältar, nämligen resan, men det måste vara sjuuuukt jobbigt att vara nära mig just nu!

Jag fungerar nämligen som så, mina kära, att jag pratar om det jag tänker på. Jag måste. Och dessutom har jag en fobi för att det ska bli tyst, så även om jag inte har nåt att säga, så pratar jag ändå, och då blir det ofta att jag pratar om nåt alla redan hört. Typ. Har även en tendens, inför vissa personer att känna mig pressad att vara bra, rolig etc och vill ha saker att berätta! Jag vill vara intressant, vilket gör att jag babblar alldeles för mycket om ingenting och jag vet att säkert många tycker att jag pratar för mycket.

Förmodligen är det osäkerhet som gör att jag har det behovet, och jag tränar på det varje dag, men det märks så tydligt nu när jag har en sak i hjärnan och måste prataprataprata..

Förlåt mina sötisar och tack för att ni håller ut. Jag är den jag är, what can I say. Ville bara säga att jag är medveten om det iallafall.