Åh just det!

Just det, glömde ju nämna att när jag på vägen hem, nöjt spatserandes med mitt kaffe, i lugnan ro, njöt att det såg ut (såg ut!) att spricka upp och att det faktiskt var ganska varmt och för att min pojke faktiskt är hemma och sover i våran säng för första gången på flera veckor, vad händer då? Det börjar ösregna. Och då menar jag verkligen ösregna. Jag blev dyngdur, minst sagt. Sen när jag parkerade cykeln började solen skina mitt i spöregnet.

Jag kunde inte göra annat än skratta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback